Här kommer lite sammanställning på Lindjax kullarna med lite kommentarer om varje kull. Det finns mycket mer att skriva, men här står det mest avgörande varför kullarna blivit till och lite om hur det gick. Om man kollar upp flera av hanarna som Lindjax använt genom åren, så har deras meriter blommat upp först efter att de använts i avel.
Framgångar kommer inte av sig själv krävs många bra ingredienser, bra hundar, duktiga förare och en sund träning med bra support och stöd av sina träningskamrater.
🐾 Fram till J-kullen var vi två som stod på kenneln, men efter skilsmässa så blev jag kvar som ensam kennel innehavare . 🐾
Undrar ni över något så hör gärna av er. 🙂
Ture och Unna lämnade efter sig ett gäng fina valpar, och vi valde att ta kull på Akita som var ute på foder. Detta resulterade i Lindjax B-kull. Det blev ingen fler kull på Akita för vår del, utan hon gick helt över i fodervärdens ägo. Vi fick förmånen att låna in Alva, som blev mamma till vår D-kull. Alva var en grymt härlig hund och hade ”Det” i sig. Alva går att hitta i alla Lindjax hundar, förutom i S-kullen där man måste gå många led bak för att hitta en gemensam nämnare, Tures morfar Jerv Des Loups Mutins. Alva har även en kull på en annan kennel.😊 Även Asic hade en kull, men tyvärr drabbades några av valparna av EP i tidig ålder, och då skulle han ju givetvis inte ha fler valpar efter sig. Asic är den enda Lindjax-hunden som jag känner till som har lämnat EP till sina avkommor. 🐾
/
Pappan till B-kullen, Grim, var en hane som Emte (kennel Nangijala) importerade till Norge. Jag åkte till Norge och kände på honom lite, och fastnade direkt. Han hade ett jäkla klipp i käkarna, var socialt mycket trevlig och kändes som en självklar kandidat till Akita.
B-kullen blev mycket meriterad med flera tjänstehundar som väktare och polis, samt tre som tävlade i SM i skydd. Men ett genomgående fel i kullen var ett mycket högt viltintresse, och det fanns även genomgående problem med skotten på platsen (vilket inte märktes på MH-testet). Trots meriterna i kullen valde vi att inte gå vidare, eftersom det fanns en stor risk att de negativa egenskaperna skulle växa och bli större problem för framtida valpköpare
Ugues De La Niche Du Bonheur, även kallad ”Uffe”, var en trevlig hund som Leif C (Lei-anns kennel) köpte in till polisen i Göteborg. Han var en mycket trevlig liten hane med ett härligt humör och fina nerver, vilket gjorde att han hanterade sina egenskaper på ett fint sätt.
Som parningsavgift blev det två valpar till myndigheten, och vi hade en parning till godo längre fram. Myndigheten tog Caesar, men han utvecklades inte tillräckligt för att bli polishund utan fick istället ett mycket bra liv som väktarhund. Den andra valpen de tog var Cilla, som var tänkt att bli narkotikahund på Island. Med tanke på den långa karensen för att ta hund till Island tillbringade hon sitt första år i Norge och fick en fin grund för sitt kommande arbete. När hon uppnådde rätt ålder och visade bra egenskaper, fick hon flytta till Island och arbetade i många år som narkotikahund hos polisen.
I denna kull valde vi att gå vidare med två tikar som vi fick hyra in av snälla valpköpare. 🐾
Föräldrarna i denna kull kända sen tidigare. Dom lämnade efter sig fina hundar, inte helt enkla men med lite finess kunde man forma till dom. Två tikar i kullen fick möjligheten att föra linjerna vidare Dilda och Ditra.
Lei-Anns Bosse efter Ture och Ulli Du Haut De L’Arize ”Ulli” som jag tränat en del med. Ceta och Bosse lämnade mycket trevliga valpar där jag behöll Egon men han och flera av sina syskon hade otur och av olika orsaker fick somna in alldeles för tidigt, Egon fick borrelia som satte sig på synen och gjorde honom mer eller mindre blind. Men en tik som stack ut i kullen och höll i många år och även hämtade sig efter en tråkig skada var Lindjax Exit som var en fröjd att se på skyddsplan. Men på grund av diffusa sjukdomar i kullen på flera individer så gick vi inte vidare med någon individ i kullen.
Faust dök upp av en tillfällighet när vi skulle ha ett läger i Vårgårda, Faust husse Peder ville ha hjälp att utbilda några av sina norska kamrater till att kunna figurera på Nordiska Mästerskapen som skulle gå i Norge och givetvis var dom välkomna på lägret. Och då passade Peder på att träna med Faust och visade upp ett mycket snyggt Mondioring program och vi fick se Fausts styrkor som kraft och energi men ändå vara styrbar, givetvis blev Faust en kandidat till Dilda. Dom lämnade efter sig en trevlig kull där Fix lyckades ta sig till tre SM i skydd och Filza gjorde bra ifrån sig som räddningshund detta trots en 5:a på skotten på MH. Trevliga hundar men kände inte att det var något att gå vidare på.
Pappan till G-kullen träffade jag via jobbet och redan vid första tillfället fastnade jag för honom, en hund med social trygghet och en dominans i sig som han visade utan att vara dum, kraft, tyngd i angrepp och bett. Att ha dessa egenskaper som brukshund är mycket positivt och det visade sig på avkommorna i kombination med Ditra. Det blev många trevliga hundar och allt från IGP, Agility och SM i spår, valde att senare gå vidare på Glimma mamma till J och K kullarna, Grozz pappa till Q-kullen.
Vi fick möjligheten att hyra in Clippa som med sin duktiga förare blivit välmeriterad. Faust och Clippa lämnade efter sig flera trevliga hundar där man kunde se Hex och Häxa på några SM i skydd. Häxa som jag fick tillbaka hade lite hanteringsproblem med främmande som framförallt visade sig och satte en stämpel när hon gjorde MH med tidigare ägare, bla på grund av denna brist valde jag att inte använda henne i avel och riskera att hennes brister går vidare trots att hon även hade flera bra egenskaper.
I-kullen med flera bra hundar men också några som inte var helt lätta, vilket jag själv fick känna på med Indigo som jag behöll. Iustus och Index blev polishundar och jobbade till hög ålder med att göra samhällsnytta, India svenske mästare i sök, Ida SM skydd, Ira specialsök och jobbat till hög ålder. Inter som gjorde bra ifrån sig i norska försvaret tills den dagen han skadade sig själv allvarligt i sin iver att fånga sin kong, baksidan med driftstarka hundar. Introducing Action har gått vidare i avel på annan kennel och lämnat trevliga valpar.
Om jag inte minns fel så tänkte Labans matte först importera en tik, men efter lite snack så ändrades det till en hane och tur var det för Laban lämnade en kull med mycket trevliga hundar. Tyvärr avled Laban i en olycka allt för tidigt och har bara en kull efter sig. Tre i kullen har fått gå vidare i avel Jetson och Järva och J´Lilli.
Satan en hund som hans husse tog med tillbaka till Norge efter jobbat i Sarajevo Bosnia-Herzegovina. Blev en spännande kombination med lite annat blod på fadersidan. Glimma och Satan lämnade efter sig en lite skruvad kull som gav valp köparna lite gråa hår men med rätt styrning gick det att köra dom. Kamikaze som jag träffat på några läger och haft med på kurs hade fina anlag som jag gärna sett gått vidare men efter två försök att para där Kamikaze inte alls ville var med så gav jag upp och ingen i kullen få gå vidare. Kaizer som jag fick köpa tillbaka var inget avelsmaterial mer en bra produkt av träning. 🙂
Ilona som jag fick möjligheten att köpa när hon var fyra år, ibland måste man våga för att vinna men var inte helt enkelt med en hund som i princip bara stått i hundgård och saknade all form av uppfostran. Men efter något år började hon se fördel med samarbete och blev lättare att ha henne. Men meriter nedärvs ju inte och det är Ilona ett bra bevis på men hon hade många bra egenskaper som gått i arv till sina barn. I kombination med Eive producerade dom en fantastik kull med många framgångar. Köpte tillbaka Lyra och planerade en kull på henne, vi fick till en bra parning med Mc Coy men veckan efter fick hon livmoderinflammation och då var hoppet ute om en kull på en L-kulls tik.
Jöte en härlig hund med bra attityd rejäl i kampen och miljö stark som tillsammans med Järva lämnade många trevliga hundar men med drifter som kanske inte alltid är så lätt att styra. Mc Coy var lite för mycket för sin första matte och givetvis köper jag tillbaka hundarna när förarna stöter på för dom omöjliga problem, men Mc Coy var en hund i min smak med tryck och attityd men med vissa beteenden i bagaget fick jag hela tiden tänka mig för i träningen så jag inte passerade hans gräns. Miin fyra på SM i skydd, Miller som kvalade till SM i skydd. Mc Coy har fått gå vidare i avel och lämnat bra hundar som kräver viss styrning men får man till det så är det avkommor med stor potential.
N-kullen med också socialt trevliga hundar men finns tyvärr lite fysiska fel i kullen som gör dom för mig diskvalificerade för vidare avel. Lilla Neoh såldes till Norska försvaret med en reservation att jag tar tillbaka honom om något blir fel. Han gick igenom veterinär besiktning som han skulle före leverans men jag kände på mig att något inte stämde och jag fick tyvärr rätt när han växte mer så följde inte skelettet med som det skulle utan benen blev som skruvade. Så vid 4,5 månaders ålder kom han tillbaka och efter konstaterande av veterinär att han inte mådde bra av sina defekter fick han somna in mycket tråkigt med en hund som var socialt mycket trevligt. Fick ut detta på dolda fel och norska försvaret fick en ny hund i nästa kull som dom blev nöjda med.
O kullen trevliga hundar där Olga och Ove avlats vidare på av andra kennlar. Olle har hamnat hos Norska försvaret som ersättning för tidigare valp.
Ingvar är den första hanen jag har använt i avel utan att fysiskt träffa honom först. Jag hade ett ombud som träffade på honom, och utifrån det och en mycket trovärdig husse bestämde jag mig för att tillverka en kull. Det blev många trevliga hundar även i denna kull, där bland annat Primus först var tänkt att bli en polishund i Sverige. Men efter att ha underkänts i L-testet fick han flytta till Norge, där han nu istället jobbar åt norska försvaret.
Gaia, en import från Danmark, lämnade trevliga hundar tillsammans med Grozz. Jag skulle själv behålla Q i kullen och kände från hans födsel att det var en valp för mig. Men oturen var framme, och på hans 8-veckors dag dog han i en olycka. Detta sved hårt inombords och är en av orsakerna till att jag prövade vingarna med Schäfer istället som omväxling. Quling flyttade till Norge privat, medan Qita och Qlint gick till norska försvaret. Qlint har nu flyttat tillbaka till Sverige och ska jobba vidare som väktarhund.
Tråkiga röda STOP men Rikka och Rebel är fria, Ringo har tyvärr en 1:a på en armbåge. Ringo och Rebel finns hos norska försvaret och Rune är polishund i Stockholm. Men utöver stoppen så är det trevliga hundar som gillar att jobba.
S-kullen med Naika och Hassan är en kull utan lindjax hundar i stamtavlan. Naika kom till mig av en tillfällighet då hon skulle omplaceras – en mycket jobbig hund i vardagen som lärts sig att ladda på bilar som åker förbi och även på hundar. Lyckades med träning dämpa dessa inlärda och befästa beteenden, men att få bort dem helt är omöjligt. Men jag gillade hennes mentala egenskaper och kände att det var värt att satsa på henne och försöka ta en kull. Hon löste RTG och MH utan problem och första kullen där Hassan blev tilltänkta handen var en tillfällighet.
Jag hade tidigare träffat och tränat lite med Hassan och gillade vad han visade upp. Efter lite snack med Hassans husse, som önskade en valp efter honom, kom vi överens om en parning. Det blev en bra kull, men att ha bra resurser är inte alltid av godo, så valpköparna har fått lite att bita i. Genomgående socialt snälla hundar med mycket driv. Sprett är i Norge och fri på höfter och armbågar.
Kull nummer två med Naika och denna gång blev Mc Coy pappa, vilket visade sig vara ett mycket bra val. Det är hundar med bra potential, och jag har även behållit en i kullen, Tia, som jag tror mycket på. Tia är redan godkänd som sökhund på jobbet, och tävlingsinriktningen är mot Svensk skydd och kanske sök.